Information

Mitt hundintresse startade strax efter att  jag gjort klart min gymnaiseutbildning som frisör på Nicolaigymnasiet i Helsingborg där jag var född och uppvuxen. Som alla under 90- talet ville jag pröva mina vingar så fort som möjligt och började så smått arbeta som lärling hos en frisör på kantorsgata. Trivdes dock inget vidare, så jag började söka efter alternativ tillsammans med min kompis Anna som även hon var sugen på att se vad som fanns bakom nästa kulle. Sagt och gjort så stack vi sex månader senare på en resa i östasien med avslut i Perth i Australien. En underbar resa  där jag träffade vänner för livet, men också lite sorg då min expojkvän dog hemma i Sverige under denna tiden.  I Australien bodde vi ett tag på beachen tillsammans med andra ungdomar och arbetade som bartenders / servitriser och kock. Ägaren Marcus hade en underbar hund som han kallade popeye och som ni förstår var den finaste lilla boxertiken man hade kunnat stöta på. Vi blev snart väldigt bra vänner jag och popeye, och det var inte utan att Marcus ibland kände små nålstick av svartsjuka tror jag. Tyvärr vart det slutligen dags att dra hem till Sverige igen.

Väl hemma började jag plugga vetrinärsprogrammet i Lund efter att ha läst upp betygen en smula på Konvux. Under denna tid var det väldigt ekonomiskt oroligt med bostadsbublla och skinnskallar som slog på folk, och jag kände mig inte alls sugen på att jobba som frisörska igen. Längtan efter en egen hund fanns med mig under de första två åren innan jag väl bestämde mig och hämtade min första valp Mårten som fick leva med mig i vår tvåa i Sparta de kommande åren. Träffade Martin på en sittning på  Blekingska nationen och vi blev väldigt snart ett par, efter ett par år var det dags för Barn och vi flyttade till Ystad där Martin hade fått jobb som Polis.

I vårt stora hus kunda man knappt hålla sig föränns det blev dags med en ny hund, och sådär har det fortsatt tills vi blev tvungna att erkänna för varandra att vi faktiskt var hundgalningar på riktigt.

Ett heltidsprojekt

Jag brukar säga att man aldrig riktigt blir ledig om man väl har drabbats av ”boxersjukan”. Dessas hundar är helt underbara  och alldeles för tillgivna för sitt eget bästa egentligen. Dock så behöver man en fast hand så att det inte blir bus, och detta gäller som bekant även på kvällar och helger varför det kan bli slitsamt ibland.Särskilt om man tänker på volymerna vi har i verksamheten så är det ständigt mycket att göra, särskilt vid valpningstider och parningstider. Men trots att det är hektiskt ibland tycker vi båda att det är värt allt slit. Vi hade nämligen aldrig kunnat möta så många underbara människor och hundar annars. I efterhand hade vi gärna gjort resan igen, och vi trivs mycket bra med det väldigt tacksamma arbetet med vår hundkennel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *